Låt oss prata om panikångest

Jag hade tältat men en vän den helgen. Ett åskväder höll mig vaken med skräckblandad förtjusning. Jag låg och tittade ut genom tältduken medan regnet öste ner bland barren på marken, natthimlen lystes upp av blixtar och hjärtat hoppade till av dunder. Blev inte många timmars sömn den natten. Jag kom hem trött på söndagen. Jag tror jag gav mig ut för att springa, jag minns inte riktigt. Men jag minns att jag låg trött på golvet i min lägenhet. Jag tittade i min telefon och läste en statusuppdatering om utmattning när jag plötsligt förstod. Jag var utmattad. Jag hade tippat över kanten. Verkligheten hade hunnit ikapp. Under en längre tid hade sagt till andra och mig själv att det varit lite för mycket av allt det goda under en lång period. Aktiv och social. Hög på livet. Som att jag låg på gränsen till vad jag klarade av. Jag hade domningar, hjärtklappning och ibland en väldigt obehaglig och oförklarlig rädsla i kroppen som jag sköt undan. Jag trodde jag höll på att bli knäpp och jag vågade knappt sätta ord på det. Men så låg jag där och läste den där texten. Jag träffades rakt i hjärtat och samtidigt som alla pusselbitar föll på plats föll jag isär.Watch Froning The Fittest Man In History (2015) Full Movie Online Streaming Online and Download

Ohämmade tårar forsade fram över insikten att jag inte bara legat på gränsen för vad jag klarat av utan att jag korsat den för längesen. Alldeles, alldeles för längesen. År sedan. Jag såg framför mig hur mitt huvud stundtals släpat min kropp fram genom livet. Livet liksom fladdrade förbi framför ögonen. Alla tecken, alla gånger jag borde ha sagt nej, alla gånger jag borde ha sagt ja. Alla gånger jag inte lyssnat på min kropp. Det var en fruktansvärd insikt.  Så mycket sorg och smärta kom på samma gång.

Jag tittade på telefonen och förstod att jag behövde hjälp. Jag. Behövde. Hjälp. Jag kände ingen stolthet i att be om hjälp. Fanns ingen prestige. Men jag är helt enkelt inte programmerad för att ge upp och sträcka ut en hand. Jag är envisheten själv. Jag tvekade länge men ringde en vän till slut. Jag grät, pratade och var tyst. Känslorna kom obehindrat och inga ord censurerades. Hon lyssnade och gav mig inget annat än kärlek. Jag gick och la mig när en plötslig känsla av skräck höll på att kväva mig. Jag sögs in i en svart hål för att försvinna. Jag vågade inte blunda och ännu mindre sova. Det höll på att bli sent men jag ringde min syster. Några minuter senare satt hon i min lägenhet och sov hos mig den natten. Älskade syster.

Jag var sjuk från jobbet den måndagen. Min syster övertalade mig. Den dagen var obehaglig men det gick bra och jag förstod allvaret i det jag hade upplevt kvällen innan. Om jag skulle klara det här fanns det inte längre något sen där tillvaron skulle bli lugnare. Det fanns bara nu. Nu var den enda tidpunkten för förändring.Watch movie online The Transporter Refueled (2015)

Det här var nästan precis ett år sedan. Livet var mycket och fantastiskt innan men har varit lugnare och ännu mer fantastiskt efteråt.