Att komma ut som mig själv

Jag gu00f6r som jag brukar och skriver direkt igen. Jag har alltid varit lite ”allt eller inget” och jag ser detta i mitt skrivande ocksu00e5. Jag kan inte skriva kontinuerligt efter nu00e5got strategiskt ”nu lu00e4ser nog de flesta”-schema. Jag kan bara skriva nu00e4r andan faller pu00e5 och tills det tar slut. Det u00e4r timmar av reflektionu00a0som kommer ut fu00f6r att paketeras i ord.

n

Jag har funderat pu00e5 varfu00f6r jag skriver som jag gu00f6r. Jag har funderat pu00e5 varfu00f6r jag skriver u00f6ver huvud taget. Jag har funderat pu00e5 om jag u00e4r ytlig och bekru00e4ftelsesu00f6kande. Om jag jagar likes bara fu00f6r att. Fu00f6rut var jag su00e5dan. Smu00e5 fragment finns kvar. Men nu00e4r jag bu00f6rjade skriva om min historia, om nu00e4r mina fu00f6ru00e4ldrar skildes och varfu00f6r den hu00e4r till synes glada mu00e4nniskan var ett vrak inombords, var drivkraften en helt annan. Jag ville bli hu00f6rd. Jag ville vara sann. Jag ville bli respekterad fu00f6r den jag var. Pu00e5 riktigt. Bli fu00f6rstu00e5dd. Sedd. Och u00e4lskad fu00f6r den jag var. Inte skapau00a0nu00e5gon. Jag ville komma ut. Som den jag var.

n

Nu00e4r jag skrev mitt fu00f6rsta <a href=