hippiedemic-vag

Att gå sin egen väg

Någon sa en gång;

”Change can be painful , but not as painful as staying where you are”

Jag har varit där. När det känns lika smärtsamt att bryta sig loss som att stanna. När man vet att det man har inte känns rätt samtidigt som man inte vet eller vågar vara någon annanstans. Nu är det flera år sedan. När jag avvek från massan och började gå min egen väg. Utan att veta var jag skulle hamna.film A Walk in the Woods 2015 download

På ett sätt är vägen man går alltid sin egen. Oavsett vad. Men jag tror du förstår vilken väg jag menar. Den där vägen som är helt sin egen. Inte den man borde eller förväntas gå. Inte den föräldrar, vänner eller samhället förespråkar. Det kan vara så, men det behöver inte vara. Jag pratar om den där vägen man går när man följer sitt hjärta, sitt kall, sin inre längtan eller sin dröm. Kalla det för vad du vill. Jag tror du förstår. Kanske går du redan din egen väg. Kanske drömmer du om att våga göra det. Kanske har du ingen aning.

Och kanske vet du det redan, att jag var fastighetsmäklare när min verklighet och mitt förflutna sprang ikapp och vände uppochner på min tillvaro. Att jag insåg att mycket av mitt liv var baserat i rädslor. Rädd för att inte bli omtyckt. Rädd för att bli lämnad. Rädd för att bli avvisad. Kamouflerat i prestationer, gott självförtroende och ett stort bekräftelsebehov. Jag framstod däremot inte som särskilt rädd. Och förstod det inte heller. Jag var trygg i den identiteten jag hade skapat. Det gällde jobbet och det gällde privat. Tills jag konfronterades med verkligheten och smärtsamma, obearbetade minnen och relationer. Mitt liv saknade mening. Jag var olycklig. Tyckte inte om mig själv. Samtidigt som jag bar på väldigt mycket kände jag mig tom. Innehållslös. Ihålig.

Jag la mig platt och lyssnade inåt. Jag slutade undvika det som gjorde ont. Jag omfamnade mig själv och allt som kom upp till ytan. Började ta hänsyn till mina egna behov. Värdesätta mig själv. Säga ja till mig själv och nej till andra. Släppa kontrollen. Våga gå utanför ramar. Slutade dricka alkohol. Åt annorlunda. Hade andra åsikter. Värderingar. Tankar. Började sakta bryta mig loss från den jag hade varit. Började gå en annan väg. Min egen väg. Jag började vara sann mot mig själv.

Det var allt annat än enkelt. Jag tvivlade oräkneliga gånger. Var rädd, ensam och fruktansvärt ledsen. Men efter mörkret kom till slut ljuset. Och det var värt varenda steg. Idag lever jag ett liv långt ifrån det som var förut och den här bloggen kommer handla om precis det. Om det som har varit, det som är nu och vägen däremellan.

Så… egentligen har jag inga råd att ge dig. Jag är bara människa precis som du. Min väg behöver inte alls vara som din. Mina verktyg är nödvändigtvis inte alls samma som dina. Så när du läser den här bloggen; ta bara till dig av det som känns rätt. Det gäller i alla sammanhang. Lyssna riktigt noga, känn efter vad som känns sant för just dig. Våga lita på det du hör. Våga lita på det du känner. Och våga be om hjälp när det behövs. Och om du inte redan går din egen väg; våga ta det där första steget. Även om du inte har en aning vart det kommer leda. Det är värt det.

 

Foto: Fantastiska Tyresö